Okej, så pandemin pågår fortfarande. Mina föräldrar har förutom i början skött sig mycket bra och isolerat sig i stort sett fullständigt. Jag har ofta handlat mat åt dem men ibland har de gått själva och ibland också beställt online när de haft möjlighet. Nu är de fullvaccinerade. Farsan och jag började prata om att han nu vill börja handla mat åt mig istället. Jag känner mig obekväm med det men jag förstår också att han vill känna sig lite fri och stark igen. 

Så hur ska jag reagera på detta? Han menar att han är vaccinerad och skyddad medan jag inte är det. Det är ju sant, men jag trivs ändå inte med tanken att min gamla far ska ut i butikerna igen och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska svara. Förmodligen kommer det bara rinna ut i sanden men ändå. Jag kan inte låta bli att undra heller om det inte någonstans känns lite kastrerande för mig att låta min far handla mat åt mig. Samtidigt är det ju så han måste ha känt hela denna tid? Och ska jag bli lite cynisk undrar jag om han kanske inte gör det lite pytte-lite grann med flit, för att trycka till mig lite och låta mig smaka på min egen medicin så att säga, haha. En smula åtminstone. 

Jag tillhör den priviligierade skara som kunnat jobba hemifrån och inte har jag haft något socialt liv heller sista året. Tanken på att jag nu inte ens skulle få gå till matbutiken själv känns inte bra för att uttrycka det milt. Men återigen, så måste ju mina föräldrar ha känt det hela detta år. 

Samtidigt, jag vet inte hur effektiva vaccinerna är (det skulle jag ju kunna googla i och för sig) och så länge smittspridningen är hög ser jag gärna att mina gamla nära och kära, även om de är vaccinerade, inte rör sig överdrivet mycket ute bland folk. 

Jaja, det kommer säkert att rinna ut i sanden som sagt, men jag tyckte ändå att det var intressant att tänka på, just pga att jag blev så ställd.

Hur skulle du ha reagerat?